Krönika Carl-Erik Redin
Inom familjen talades des också om den första Carl-Erik. Vilket har sin förklaring däri att jag, innan jag föddes hade en bror, som endast levde kort tid. Det talades inte så mycket om honom med när det talades om den förste Carl-Erik så var det han som menades.
Sedan kom 1927, samma år som Volvo föddes, föddes även jag i Santander i Spanien. Min mamma och jag flyttade till Tyskaland när jag var 8 månader gammal. Möjligtvis följde min pappa med på den resan men antagligen fortsatte han sitt arbete i Spanien och min mamma fick bo med mig hos sin mamma, syster och bror i Duesseldorf.
Den 8 juli 1928 föddes sedan Carmen i Duesseldorf. Vi bodde kvar i Tyskland fram till 30-talet då hela familjen flyttade till Oporto i norra Portugal, där vi bodde fram till 1935.
I Oporto (Porto på portugisiska) bodde vi först i närheten av kyrkogården Agremonte vid ett stort runt torg. När Carmen och jag började leka begravning tyckte föräldrarna inte längre om läget och vi flyttade till Rua Guerra Junqueriro som ligger på samma gata som tyska skolan i Porto. Där hade vi en pytteliten trädgård framför huset men med liten palm. Något senare flyttade vi till ett litet större hus (hyrt) inte långt från det första. Jag började skolan i tyska skolan i Port 1933. På den tiden lärde vi oss inte att skriva den latinska stilen men den tyska stilen. Idag är det få som kan den stilen - den kallas i Tyskland även Suetterli (detaljer finns i Wikipedia).
Vi flyttade ytterligare en gång medan vi bodde e Porto nämligen från Rua Guerra Junqueiro till Travessa Antonio Cardoso. Den nya bostaden låg några hundra meter ifrån den föregående.
I November 1934 dog min mamma. Jag var på väg hem från skolan när jag fick reda på det. För min Pappa var det ett hårt slag – vi hade inga släktingar i närheten. Jag vet inte hur han klarade det hela men vi hade säkert ett hembiträde (jag trot hon hette Arminda) och snart kom min moster Christina till Portugal, som i princip intog min mammas plats.
Snart flyttade vi igen och vi flyttade till Rua Ramalho Ortigao 10 i Lissabon. Min mormor hade ju en affär i Duesseldorf och hon fick väl svårigheter när moster flyttade till Portugal för att inta min mammas plats. I Oktober 1935 kom min bror John Werner till världen. Något senarer kom äver min mormor till oss i Portugal.
Jag började på tyska skolan i Lissabon där man redan från början hade infört den latinska skriften. Vi fick alltså lära om från tysk till latisk skrft vilket inte var sprciellt svårt.
Familjen Redin i Lissabon blev också större därigenom att min faster Ann-Marie (min fars yngsta syster kom till Lissabon). Meningen var att barnen skulle lära sig Svenska.
Även min mormor kom från Tyskland till Lissabon. Min faster Ann-Marie blev i Lissabon från våren 1937 till hösten 1938.
1938 reste min Pappa tillsammans med min syster Carmen och mig till Sverige. Resan företogs med lastångare (dom tog ofta mad sig några stycken passagerare). Resorna med lastångare var för oss barn roligare än resor med passagerarbåt.
På passagerarbåt fick barnen äta i barnavdelningen och det fanns snälla tanter som skull göra roliga saker med oss, vilket min syster och jag tyckte var mindre roligt än att följa med vad som hände på bryggan. Styrmännen visade oss hur man la ut kursen och var vi var på kartan. Ångfartygen bunkrade också ofta i England, vilket gav tillfälle att gå i land och praktisera lite Engelska, vilket jag tror att vi redan läste i tyska skolan i Lissabon.
Vi kunde gå i land i England i Dartmoouth och i Antwerpen. I England gällde det bunkring, Belgien lastning/lossning. Vi reste med en dansk båt som jag tror hette Tomsk och vi reste med båt till Köpenhams och fortsatte med tåg till Stockholm. I Köpenhamn hann vi behöka Amalienborg och titta på vaktparaden.
I Stockholm bodde vi hos min pappas moster Majla (finska) och morbror Conrad. De bodde på Hornsgatan i närheten av korsningen med Ringvägen (jag tror det var nr 100 eller 110).
Min farbror Conrad var en liten äventyrare som var med på Spetsbegan och förberedde Andrées polarfärd (finns i Wikipedia) med ballong, som tyvärr slutade med katastrof. Morbror Conrad hade även motorbåt och var medelem i Liljeholmens båtklubb. Pä båtklubbens brygga tror jag att jag fiskade mit livs första aborre.
Vi besökte även Kungsör och Arbåga. I Arbåga var vi på kyrkogården och besökte gravplatsen för Erik Redin, min pappas morfar. Min morfar var skräddare (foto av honom i ett album med omslag av brunt tyg).
Någon gång på 80-talet var jag i Arbåga på kyrkogården och hittade faktiskt min pappas morfars grav. Senare på nittiotalet har jag gjort samma försök igen men lyckades då endast hitta graven med hjälp av kyrkogårdspersonalen. I det sammanhanget betalade jag en avgift för bibehållande av graven fram till inklusive 2009. Carmen har en kopia av överenskommelsen med kyrkogården och vi har för avsikt att bibehålla överenskommelsen även efter 2009.
På tillbakaresan till Portugal besökte vi även min morbror Josef i Stendal i Tyskland.
Jag var väldigt förtjust i Pflaumenkuchen mit Schlagsahne, som vi fick i Stendal.
Vi kunde inte resa med tåg till Lissabon ty i Spanien var det krig. Vi fick alltså åka med båt vilket var en besvikelse för Carmen och mig. Vi fick äta barnmat och blev ompysslade som barn vilket var mindre roligt för oss, som på resan till Sverige hade rest som nästan vuxna.
Även 1939 reste vi till Sverige under sommarlovet. Den här gången reste vi med Christienchen och Johnny. I Stockholm bodde vi hos moster Majla och i Kungsör/Arboga bodde vid hos faster Ella.
Vi tyckte Sverige var fantaststiskt. I närheten av där moster Majla bodde fanns Tantolunden och där organiserades badresor för barn som inte var på landet på sommarlov. Carmen och jag fick följa med och vi fick förplägnad - mjölk och bullar.
Mjölken var mycket godare i Sverige ( i Portugal var den i regel uppkokt och ofta varm). Trots att det fanns fina leksaksaffärer i Lissabon tyck vi barn att EPA:s leksaksavdelningar var väldigt spännande och vi tyckte att de hade väldigt billiga fina leksaker.
Vi besökte ävern Kungsör där jag tror att vi bodde hos faster Ella. Vi hade Kusinerna Tord och Gull-Maj som lekkamrater. Vi gjorde även resor med båt på Mälaren. Jag tror att vi även tog simborgarmärket.
När vi skulle resa tillbaka hade 2:a världkriget börjat. Det blev krångligare (1938 kunde man inte åka tåg genom Spanien på grund av Spaninen-kriget.) att komma till Portugal. Det var omöjligt att resa genom kanalen mellan Frankrike och England på grund av minor och tyska U-båtar. Vi fick åka med en norsk lastångare väster om Irland. Vi startade i Brevik och åkter rakt västerut fram till nästan Island. Sedan ändrades kursen till rakt söderut för att ändras till rakt österut vid 45:e breddgraden för att komma till Lissabon. Vi var på sjön i 14 dagar.
Tillbaka i Lissabon var vi genom kriget isolerade från Sverige till 1946. Vi fortsatte i tyska skolan men så snart började jag även läsa Portugisiska som frivilligt ämne i tyska skolan. Detta ledde till att jag tog första portugisika examen.
Jag fortsatte att läsa portugisiska och kunde göra examen för inträde i portugisiska gymnasiet 1942. 1943 tog jag första examen i portugisiska gymnasitet. Redan då märkte man att det var stor risk för att det inte skulle finnas någon tyska skola 1945 då jag skulle ta studenten. Det som lärdes ut i bland annat historia i tyska skolan var inte heller i min pappas smak.